mina boendestödjare var med på mötet
och jag förundras över hur genuina och fina människor det finns
två gånger på samma dag förundras jag över det
mina boendestödjare och frun <3
nu känns nattens mardrömmar ganska långt bort
även om jag hela tiden tittar mig över axeln när jag är ute och åker buss i hooden
för han kanske är där, kanske sitter några säten bak för jag kan nästan känna hans svarta ögon riva mig i nacken
inatt jagade han mig genom det längsta tåget någonsin och jag sprang och sprang
och folk bara tittade tomt framför sig
jag skakade män och kvinnor som var tomma själar
ingen reaktion
och han kom närmre och jag visste ju vad som skulle komma
så till slut stannade jag och sa 'kom då'
och han kom
och han slog
sparkade
skrek
han spräckte min skalle med baksidan av en yxa (jag borde nog inte kolla mer på walking dead)
han spottade och sparkade lite till
för att sedan säga 'jag älskar dig malin, fattar du inte det?'
och sen det där hånflinet och det elaka skrattet som ekar i evigheter
när jag upprepade drömmen för mamma imorse sa hon 'när ska han lämna dig ifred egentligen?'
det undrar jag också
när ska du lämna mig ifred, alexander?
