Vafan, inte nu. Inte ikväll när jag verkligen behöver sova.
Jag är klarvaken. Och bara tanken att lägga huvudet på kudden gör mig livrädd.
Jag orkar inte med mardrömmar inatt.

Och det som är så stört är att förr så sov jag bättre ensam.
Nu sover jag sämre och saknade är jättestor.

MEN jag har pratat med Amsterdam ikväll och smider planer igen.
Om bara ångesten kunde gå och lägga sig i hundarnas säng,
för jag behöver väl inte nämna att dom sover med mig igen?