jag sitter och tänker på hur det var
när
jag satt i rambos box den där dagen,
dagen efter.
jag hade en sprucken läpp som syntes,
och hundratals märken under kläderna.
ett sprucket revben.
jag minns att jag inte kunde sitta
på det hårda sätet i bussen
påväg dit.
jag tog in rambo från hagen,
och lassade på med hö i boxen.
jag låg där i timmar,
hans lugna andetag och mjuka mule,
i mitt hår.

det är så konstigt.
jag behöver bara blunda och
sen är jag i Js föräldrars säng.
han kommer in och säger att jag
måste dra.
får låna kläder och åker hem.
det är som att det var igår.
det är som att det var en evighet sen.

åh, lillebror vad ska du bli när du blir stor?